[Svenska mastodontlåtar] På väg till koppargruvan

Artist: Blå Tåget
Album: Brustna hjärtans hotell
År: 1972 Speltid: 9.11

Fanfar! Det rådde aldrig någon tvekan om vilken låt som skulle toppa denna lista. Den bästa svenska mastodontlåten är tveklöst På väg till koppargruvan av Blå Tåget.

Låten är utformad som en actionfylld fabel, där huvudpersonen som är på väg till sitt "dagliga knog" träffar en räv utan svans, en björn utan päls och en örn utan vingar. Tillsammans gör de en våldsam attack mot Heartbreak hotell där ett gäng pampar håller konferens. Den börjar dock tämligen saktmodigt:

Jag lämnade hemmet en mulen afton i april
var på väg till koppargruvan, jag skulle gå på mitt skift
jag halvsov vid ratten, kan ju vägen utantill
när jag plötsligt fick syn på en svanslös räv
som tydligen ville ha lift

Det finns mycket humor i denna låt, på flera nivåer. När det kommer till rimmen, som i vanlig ordning är halsbrytande när det gäller Blå Tåget, väljer till exempel Torkel Rasmusson att uttala ordet konferens på båda sätten. Men framför allt ligger det lustfyllda i vad man måste kalla för den stora actionscenen.

vi gjorde stor sensation, det kan jag tryggt försäkra
räven drog upp pistolen och ropa: "Ni har inte någon chans!"
örn han tog ett svanhopp upp i ärkebispens kräkla
och hacka med näbben hål i hans huvudsvål
det blev en blodig konferens

På väg till koppargruvan är en av de få låtar av Blå Tåget som låter rockiga. Ljudbilden skapar, tillsammans med Rasmussons synnerligen hypnotiska röst, mycket suggestiva bilder. När andra mastodontlåtar tenderar att stundom låta enformiga, vilket ju är en uppenbar risk med evighetslånga låtar, har denna låt aldrig några trista mellanpartier. Istället accentuerar de instrumentala partierna handlingen på ett mycket effektfullt sätt. Det här är emellertid en låt som kräver närlyssning – hörlurar rekommenderas!

Om man dock vill ha hjälp på traven med bildskapandet, då har det faktiskt gjorts en leranimation till detta mästerverk. Denna hyllning, som är gjord av några gymnasieungdomar i Helsingfors, hittas här. Se den ett par gånger, men lyssna framför allt på låten lika många gånger till. Försök att lyssna dig trött på den – något som jag aldrig har lyckats med.

[Svenska mastodontlåtar] Häxprocess

Artist: Kjell Höglund
Album: Häxprocess
År: 1973 Speltid: 15.10

Häxprocess är en av Kjell Höglunds mest omtyckta låtar, i alla fall om man får tro en omröstning som genomfördes på hans hemsida för uppskattningsvis närmare tio år sedan. I det rådslaget blev nämligen detta mästerverk bara slagen av två andra låtar, Gennesarets sjö och Slutstrid, varav den senare också är av aktningsvärd längd, precis som många av Höglunds låtar. Häxprocess börjar så här:

Det är så lätt att hitta syndabockar om man vill
och fastän häxprocesser hörde gångna tider till
så har vi inte glömt principen, den är alltför bra
den kommer väl till pass när det är något vi vill ha

Dessa inledande rader säger ganska mycket om vad denna kvartslånga låt handlar om, men det historiska perspektivet och det allmänna tilltalet byts ganska snart, vilket är tämligen höglundskt – att gå från det stora sammanhanget till det mindre, ofta personliga, planet. Häxprocess andas alltså även sociologi och psykologi. Så på många sätt, inte bara till längden och upplägget, är denna låt obestridligt originell. Det är en fantastisk exposé!

du drömmer att du lever i lyx och överflöd
du önskar att en särskild som du tänker på var död
men du vågar aldrig säja högt det här du vill
så då bränner du för säkerhets skull en häxa till

Trots att den här låten skrevs för fyrtio år sedan är den fortfarande aktuell, då den ju berör den mänskliga naturen. Häxbränning, i dess bildliga bemärkelse, förekommer ju fortfarande. Det går att göra en lång uppräkning av statuerade exempel, när det kommer till vår rädsla för det vi inte känner till. I följande rader kan man till exempel applicera den närmast dagsaktuella debatten om SD:s högerextrema politik och förljugna faktauppgifter:

nåde dom som råkat födas utomlands nånstans
sådana förser vi lätt med både horn och svans
och kommunister äter vi med glupande aptit
och blänger snett på den som inte råkar vara vit

Om det inte hade varit för mitt förbehåll att en artist eller grupp bara kan knipa högst två placeringar hade definitivt Höglund fått flera placeringar på den här listan, då det i mitt tycke inte finns någon som skrivit så många högklassiga låtar av mastodontkaraktär som han. Häxprocess är det bästa och – inte minst – det tydligaste exemplet på det. Det finns dock, hur man än vänder och vrider på kriterierna, vilka jag tidigare har försökt formulera, en låt som slår alla andra låtar på fingrarna …

Hela texten till Häxprocess finns här.

[Svenska mastodontlåtar] Kalla kriget

Artist: Gunder Hägg (Blå Tåget)
Album: Glassfabriken
År: 1971 Speltid: 8.23

Blå Tåget var det proggband som gjorde den numer klassiska låten Staten och kapitalet – eller Den ena handen vet vad den andra gör, som den officiellt hette innan Ebba Grön gjorde den till sin. Men det är inte den låten som många anser vara bandets bästa, utan denna, Kalla Kriget, en låt som Blå Tåget gjorde innan de ens hette Blå Tåget, utan Gunder Hägg. Det ska dröja till nästa skiva, Brustna hjärtans hotell, innan namnbytet sker, vilket föranleds av ett stämningshot från löparen med samma namn.

Kalla kriget är, precis som titeln antyder, en skildring av den konflikt som startade vid andra världskrigets slut mellan västmakterna och öststaterna under USA:s respektive Sovjetunionens ledning, och som pågick ända fram till 90-talets början; fast den här låten skrevs som synes 1971, mitt under kriget i Vietnam. Det är en mastodontlåt som omfattar tio långa verser. Dessutom har den något i sammanhanget så ovanligt som en refräng mellan varje vers, en refräng med två olika texter. Den första versen:

När Roosevelt var död och Truman tog vid
var Sovjet förött och Europa på glid
Planer gjordes klara för en bättre ekonomi
Då ingrep USA och sa att pengar det har vi
Vår Marshallhjälp blir stark och den behöver alla ni
och så slipper vi att se nån socialiserad industri
När Truman hade regerat i elva långa dar
så läste han lagen för Molotov och förklara hur det var

Kalla kriget är på många sätt en briljant låt, inte minst sett till de ibland makalösa rimmen, som ibland känns anmärkningsvärt välfunna. Ett bra exempel på detta är den femte versens andra del:

Nu lämnar vi Trieste tillbaka till Italien
och eftersom det dröjer innan det blir val igen
så ska ni få en gåva på 29 stora båtar
Sen ankrar vi på redden och spelar Marshall-låtar

Tore Berger, upphovsman till den här låten, är en man som har en förkärlek till att göra låtar med böcker som grund. Till denna har han använt en analys av David Horowitz. Ett par andra låtar som bör nämnas i sammanhanget är Blå Tågets En postmodernistisk intrig och Balladen om Rickard Sandler från hans senaste soloskiva. Den sistnämnda hade tagit en placering på denna lista, då även den är en mastodontlåt, men är dock någon månad för ny för det – riktigt bra och långa låtar görs alltså än idag!

Lyssna på Kalla kriget här.

[Svenska mastodontlåtar] Vinterfåglar

Artist: Loke Nyberg
Album: Underjorden
År: 2007 Speltid: 8.57

Om man med en mastodontfilm menar en rejält lång och påkostad episk film, vilken har en lång rollista som gärna innefattar ett otal statister, är definitionen av en mastodontlåt svårare, men nog kan man låna dess kännetecken, om man nu skulle vilja spetsa till kriterierna för en listning av låtar som är mer än dubbelt så långa som de genomsnittliga radiohittarna. Och en lista över de bästa mastodontlåtarna är just vad det här är.

Måhända är det omöjligt att mäta en låts budget, vilket i så fall den totala parallellen faller på, men däremot kan man se till sättningen, vilka och hur många instrument som ingår. Med detta i åtanke, tillsammans med att texten ska vara en episk berättelse med flertalet karaktärer, ligger Loke Nybergs duett Vinterfåglar bra till, då en stor uppsättning musiker, bland annat en trio violinister, en cellist och pianist, effektivt understryker dramatiken i denna historia, vilken handlar om två personers uppbrott mot tillvaron. Inledningen:

På en klassåterträff i en hembygdslokal
hördes "Hits of the Nineties" och svammel och skval
som emellanåt steg till ett upphetsat, jublande skrik.
Det var hemkoka då, det var tvåstjärnigt nu
Då var det fråga chans. Nu var det barn och fru
men i övrigt så var hela klassen sig ganska så lik.

Med filmtänkandet kvar kan med lite god vilja associera handlingen till Klassfesten med Björn Kjellman i huvudrollen, då den manliga karaktären i denna låt, som för övrigt kallas för clown låten igenom, väljer att sticka från sin klassåterförening för att han märker att personerna är precis som de alltid har varit. Droppen är när hans antagonister, ett barnsligt gäng av före detta pojkhockeyspelare, hånar honom efter att han motvilligt ställt sig på scenen för att framföra en nostalgiartad karaokelåt. Samtidigt som detta sker utspelar sig en parallellhandling på en kändisfest:

På en filmpremiär i en svensk huvudstad
där pågick en färgglad gigantisk charad
vari alla gestaltade framgångsrik, lycklig och chic.
Det var skådisar, kindpussar, snittar och drinkar
plastikopererade tanter i minkar
en stjärnglans som glittra och glänste så gott som det gick.

Precis som "clownen" väljer som sagt även personen i denna miljö, en kvinna som går under namnet "fotomodellen", att lämna allt, i detta fall ett måhända alltför förljuget och flärdfullt liv. Hur historien sedan fortlöper ska jag inte avslöja här, men jag måste tillstå att jag tycker att crescendot fram till låtens slutvers är outsägligt vackert. Vinterfåglar är en riktig feel good-låt, för att använda ytterligare ett filmuttryck, och i mitt tycke en av Lokes allra bästa låtar. Den som av någon märklig anledning har missat vem Loke är bör besöka hans hemsida. Vinterfåglar finns även att lyssna till på YouTube.

[Svenska mastodontlåtar] Slag

Artister: Torkel Rasmusson & Kjell Westling
Album: Slag efter slag
År: 2004 Speltid: 9.52

Även om titeln kanske för tankarna till krig eller motsättningar, vilket många – för att inte säga alla – låtar på den här listan till syvende och sist handlar om, så är Torkel Rasmussons visa Slag den originellaste i detta sällskap. För när andra mastodontlåtar behandlar betydelsefulla och händelserika skeenden är denna en stilla och poetisk betraktelse över två personers dag, vilken kunde varit vilken dag som helst. Det är uttryckt redan i den första av arton verser:

Hon var ett skolljus
Han var en väglus
I tystnaden hörde de
aspars prassel och gransus
Tendensen var svag
Det var ingen särskild dag

Istället handlar den här låten om livet självt. Det finns någonting som hela tiden ligger i luften; någonting är på väg att hända, men det händer aldrig något. Den svaga tendensen till att något ska ske är gäckande. Det finns en längtan efter något spännande och farligt, vilket i så fall skulle bryta upp den eviga lunken, den vardagliga tristessen, det saktfärdiga. I den sjätte versen anläggs ett metaperspektiv genom en sorts självironisk liknelse:

Som om de gjort intrång
Var fanns det en utgång
Det var som vers efter vers
i en mycket lång sång
Så kom en refräng
Sen dags för ännu en sväng

I den påföljande refrängen, som sedan bara återkommer en gång, framhålls sedan detta, att varje dag är den andra lik, som hjärtats slag efter slag. Handlingen gör att det är lätt att frestas till att dra paralleller till dramat I väntan på Godot. Karaktärerna är måhända disparata, men de har åtminstone uppgivenheten över tillvaron gemensamt. Deras relation till varandra är i övrigt höljt i dunkel. Kanske delar de bara samma ideal.

Hon bara molteg
Han seg som surdeg
Tiden rörde sig motvilligt
framåt med myrsteg
Det var så trångt
Och alldeles för långt

I Slag och andra saktmodiga låtar kommer Torkel Rasmussons säregna sångröst bäst till sin rätt. För mer av denne gamle Blå Tåget-medlems oftast mycket associativa visor rekommenderar jag hans Myspace-sida. Den här låten förtjänar någon form av förstapris, även om den bara når en femteplats här.

[Svenska mastodontlåtar] Drömmen om Elin

Artist: Dan Viktor
Album: Mitt hjärtas monster
År: 2006 Speltid: 8.34

Inte den Elin. Inte den drömmen. Dan Viktors dröm om Elin är betydligt mer nedstämd och sorglig. Det är en elva verser lång låt om kärlek som är präglad av distans, både i bildlig och bokstavlig bemärkelse. Att drömmen ska bli verklighet, att Elin ska komma tillbaka efter sin exil till Norge, känns förfärligt avlägset:

Jag vet att du är sorgsen och att du måste vara för dig själv
Vill inte ringa på mobilen när du flytt från stan till fjord och fjäll
Men brev blir aldrig skickade och jag hatar dessa jävla sms
Så jag skriver den här sången där jag kan säga vad jag känner allra bäst

Låten känns väldigt uppriktig; det är svårt att tro annat än att denna vemodiga historia skulle vara sann och självupplevd. Det vemodiga skapas av ett resonerande som inte leder någonstans. Detta gör, paradoxalt nog, att låten känns rumphuggen, sina åtta minuter till trots. När ett hjärtslitande munspel tar vid i de instrumentala partierna förstärks detta närmast ältande intryck. I den sjätte versen bottnar allting i svartsjuka:

Vill inte vara med andra eller se dig hålla om en annan man
Då hamnar jag på kåken, bortgjord med en illa bruten hand
För jag är inte särskilt from eller pryd trots min nya medicin
Jag sjunger den här sången nykter, men trots det med känslig min

Trots en del explicita rader är det svårt att avgöra vad låten egentligen handlar om. Det är inte helt entydigt, utan snarare öppet för tolkning, och då i sin tur igenkännande. Det är ju trots allt det mest allmänskliga av ämnen. Den näst sista versen:

Du kunde se i mörkret, när du såg dig kring så hittade du mig
Jag var vilsen trött och frusen, tills jag fick vara naken med dig
och sorgen var på annat håll, den plågade sig själv nån annanstans
Jag sjöng samma sånger då, fast inte på distans

Dan Viktor är nog Sveriges mest underskattade artist, både som låtskrivare och underhållare. Mest uppmärksamhet har han fått sina tolkningar av sin namne, Dan Andersson. Hans egna skivor och låtar förtjänar dock enormt mycket mer uppmärksamhet. Hela texten till Drömmen om Elin finns här.

[Svenska mastodontlåtar] Rövarkungens ö

Artist: Nationalteatern
Album: Rövarkungens ö
År: 1980 Speltid: 12.18

De flesta av Nationalteaterns låtar är skriva för handlingen i olika teaterpjäser. Undantaget är låtarna från skivan Rövarkungens ö, där denna titellåt är hämtad. Rövarkungens ö är en låt som har formen av en sorts saga, vilken omfattar arton verser. Den inledande versen:

Rövarkungen sa till mig vid sängen sent en natt:
"Du ligger ju där ensam! Sök din egen skatt"
"Men jag är ju så liten och världen är så stor"
Då sa Rövarkungen: "Den är större än du tror..."

Vad Rövarkungens ö handlar om är inte helt entydigt, då handlingen är relativt abstrakt, till skillnad mot tidigare låtar av Nationalteatern. Bortom allt rimligt tvivel är dock att Rövarkungen är en girig kapitalist som sätter sin egen vinning före andras väl och ve. Viss efterforskning tyder dock på att den skulle handla om ett kommunalråd i Norrland, vilket egentligen är ointressant då låten ger associationsbanor till händelser som är aktuella idag. Jag tänker bland annat på dessa "frikostiga bonussystem". Den elfte versen lyder:

Han sa: "Jag samlar guld! och inget ont i det
Min vilja är mitt svärd! och det kan alla se...
Jag ger arbete åt alla och om jag skulle dö
då börjar havet svalla och ön går upp i rök!"

Texten är författad av Ulf Dageby och framförs av Totta Näslunds underbart hesa stämma. Utan Totta hade Nationalteatern låtit betydligt tråkigare. En annan beundrare av Totta är Torsten Flinck. På hans platta Vildvuxna rosor från 2005 låter han den avslutande låten bli just Rövarkungens ö. Hans version är förstås en aning expressivare och snabbare, för att inte säga flinkare, vilket leder till att den klockar in en minut tidigare än originalet. Att originalet är bäst stämmer väl oftast, så även här, men Flincks version är helt klart lyssningsvärd.

Hela texten finns här.

[Svenska mastodontlåtar] 1900

Artist: Stefan Sundström
Album: Fabler från Bällingebro
År: 2006 Speltid: 16.24

"Här bör man ta en paus". Så står det i texthäftet till Stefan Sundströms Fabler från Bällingebro. Platsen som åsyftas är mellanrummet mellan låt tio och elva, efter den vyssande låten Trägårn och innan denna drygt 16 minuter tunga låt. 1900 är, som titeln antyder, ett historieepos över hela 1900-talet. Historien berättas i huvudsak kronologiskt, men avstampet sker i nutid:

Nu går larmet på detektorn, borta i Svanhagens palats
Ingen ska få komma in där, bara Svanhagen får plats
Men larmet är så känsligt, ja det är översensitivt
Minsta katt får det att tjuta, sätter igång ett jävla liv
Han gjorde gården till en golfklubb, ingen tupp numera gal
Han säjer höns, det är så jävla mycket nittonhundratal

Efter denna vers följer 17 till. I likhet med Desertören och Fred är temat ofta krig, första och andra världskriget i huvudsak samt slaget om Tammerfors och kriget i Vietnam. Utöver detta behandlar Sundström bland annat förra seklets kolonialism och vår egen inrikespolitik. Likheterna med 70-talets progglåtar är alltså slående, inte minst sett till formen. I mitten av 1900 kommer dock en modern aspekt som skänker en annan synvinkel på krigskonsten:

Vad finns det mer att säja om det andra världskriget
Jag har spelat det på dataspel och det var inte lätt
För när jag först kom till Stalingrad var det hemskt att vara tysk
Jag satsade på fel häst, jag borde satsat på en rysk
Och vår officer sköt sej, han hade inget val
Det slutade så snöpeligt hans nittionhundratal

Mastodontlåtar framförs väl sällan på en scen av naturliga skäl. Denna låt är dock den första av två på den här listan som jag har haft nöjet att få höra live, då som öppningslåt. Det kändes magnifikt. 1900 borde publiceras i alla historieböcker. Hela texten läses med fördel här.

[Svenska mastodontlåtar] Fred

Artist: Hoola Bandoola Band
Album: Garanterat individuell
År: 1971 Speltid: 13.07

Denna låt är närmast motsatsen till den på plats tio. När Kjell Höglund sjunger om att det var en skam att inte välja sida i Vietnamkriget, menar Hoola Bandoola Band att freden i Vietnam inte skulle välkomnas till vilket pris som helst. Låten kallas väl oftast bara Fred, men egentligen säger tillägget i titeln ganska mycket: (till Melanie)

Melanie var nämligen den amerikanska sångerska som gjorde låten Peace will come (according to plan) något år tidigare. Men Fred är även adresserad till andra artister som skrev fredsmusik vid denna tid, som till exempel John Lennon med sin Give peace a chance. De första raderna i Fred är lika med refrängen:

Är det verkligen fred vi vill ha
till varje tänkbart pris?
är vi alldeles säkra på det
att det värsta av allt är krig?

Fred är en väldigt bra låt, inte minst sett till det långsamt uppbyggda introt, fast jag tror att till och med Wiehe kan skriva under på att Imperiet gjorde den en aning fräckare på deras klassiska album Blå himlen blues som kom 14 år senare. I deras version, som ”bara” är drygt sex minuter lång, har en mängd textstrykningar gjorts. Utöver refrängen sjunger Thåström enbart inledningarna på vers 2–4. Således hoppar han till exempel över hela första versen, vilken behandlar vänskap och korruption:

Med freden kommer vänskapen
Den knyts med starka band
Och banden binder ont vid gott
och knyter falskt vid sant
Den börda som är tung för en
bär två man oftast lätt
Och hellre gör man fel tillsammans
än ensam handlar rätt
Så hand i hand, i en ändlös dans
ja, som en kedja utan slut
vågar ingen släppa sitt förskräckta grepp
trots att vi dansar mot ett stup

Imperiets cover vågar väl ingen försöka överträffa idag, men för några år sedan gjorde Doktor Kosmos en liten blinkning till Fred genom att i låten Krig är mord sjunga följande:

Jag är inte säker på att freden är det bästa
I varje tänkbart läge och till varje tänkbart pris
Men en sak är jag säker på, så säker man kan bli
Krig är mord, även på latin

Wiehe och Afzelius gjorde tillsammans med Imperiet ett gig under ANC-galan 1985. Då framförde de bland annat Fred. Så den som inte kan bestämma sig för vilken version det är som är bäst kan välja mittemellan, även om det luktar mer Imperiet än Wiehe. Lyssna här!

[Svenska mastodontlåtar] Desertören

Artist: Kjell Höglund
Album: Dr. Jekylls testamente
År: 1979 Speltid: 17.03

Från alla håll så manar man till krig och kamp
och utanför mitt fönster hör jag ofta stöveltramp
förbanden dras ihop, man talar om den sista striden
man talar om frihet och om att offra individen

Efter dessa 36 ord följer nästan 1500 till. Desertören är en parrimmad argumentation för pacifismen, eller ”en plädering för icke-våld” som Höglund själv väljer att kalla den i boken Brända skepp. Det är också en kritik mot dogmatiker:

Jag vägrar att vara med i krigets domedagsdans
jag släpper vapnen och ger mej iväg någon annanstans
jag vägrar att slåss, jag går här försvarslös och vankar
som en anakronism med otidsenliga tankar
och när ni ställer upp mej mot muren säjer jag innan jag dör:
"Fader förlåt dom för dom vet inte vad dom gör
med en desertör!"

Höglund har gjort ett gäng mastodontlåtar, vilka kan delas in i två grupper. Slutstrid, Domens dag, Privilegierad man och Politikens olycksbarn är alla runt åtta-nio minuter, medan Maffian, Häxprocess och Desertören är runt kvarten långa. Höglunds egen favorit bland de riktigt långa låtarna är dock den kortaste i mastodonttrilogin, Maffian.

Det är fullt möjligt att Höglund kniper en till placering på min lista. När det kommer till långa texter spelar Höglund i en egen division. Hela texten finns att hitta här.