Spring in i äventyrets vilda labyrint!

Förra årets textförfattare var inte Maggio. Inte heller var det Walz. Den som var bäst på att skriva låttexter förra året var ingen annan än Roger Karlsson. Han gjorde dessutom förra årets skiva. Allting annat är en villfarelse som har spridits alltför länge nu av etablissemanget.

På det riktiga Etablissemanget, alltså på Södra teatern i Stockholm, såg jag denne Karlsson för några veckor sedan. Och vilken konsert det var, ska ni veta! Med låtar från alla hans skivor som soloartist blev det en magisk kavalkad. Dessutom spelades en lite äldre låt. Jag vill tro att det var för att jag önskade den – om det var så vill jag förstås rikta ett särskilt tack!

Låten var "Luftballong", vilken spelades in av det numer klassiska bandet Tuk Tuk Rally. Den har jag skrivit om en gång här på bloggen. Det är min eviga sommarhit. En annan somrig låt är "Enklaste vägen förbi" från senaste skivan. Den handlar på sätt och vis om samma sak.

Mellan låtarna har det gått nästan två decennier. En jämförelse mellan dem visar hur denne vansinnigt underskattade låtskrivare har utvecklat sin musik genom åren, från en form av halvakustisk semipunk till en grym visrock som egentligen inte har någon motsvarighet i det här landet. Tumbas Bruce Springsteen har han kallats.

Någon som ibland kallas för punkfarfar är artisten Johan Johansson, som nyligen hyllades genom att hans artistkollegor spelade in en coverskiva till hans ära. På den skivan, "Världens bästa Johansson", medverkar bland annat Karlsson – vilket förstås vore ett bättre namn i den titeln. Nåväl, han medverkar med låten "Annons", vilken också framfördes med nyss nämnda artist i publiken. Men flest låtar, sex stycken om jag räknade rätt, var från senaste skivan, som jag nu efter bästa förmåga försöker göra lite ärlig reklam för.

Mer formellt heter den "In i äventyrets vilda labyrint". Denna titel återfinns i låten "Spring" som är plattans bästa spår. Varför? Jo, jag må vara filosofiskt förläst, men den summerar liksom allting som jag vill säga här, själva idén med alltihopa. Du förstår nog vad jag menar, när du lyssnar.

Så spring! Spring upp ur din grotta! Släpp din skuggvärld där Maggio är bäst. Det är helt enkelt inte sant. Du måste skynda dig iväg och lyssna på Roger Karlsson!

Det finns en värld vi känner av men aldrig ser
och en plats som alltid pockar på nåt mer
Innan solen sjunker ner, skynda dig iväg
(Roger Karlsson)

[Låtar i låtar] En hel värld inom mig

Alla historier börjar nånstans
alla bäckar har ett språng
och vem kan säga att han är helt fri
från det som hänt en gång

Så sjunger Tomas Andersson Wij i låten En hel värld inom mig. Jämför det med vad Magnell sjunger i Vällingklockan. Nostalgi inspirerar!

men vem kan säga: "jag är fri från allt som hänt en gång"
(Ola Magnell)

"Den som är framme har en lång väg att gå"

Orden kommer från Tomas Tranströmers diktsamling Klanger och spår från 1966. Jag ser gärna diktraden som sökandet efter det rätta, det sanna eller det sköna, för att göra en platonsk tolkning. För jag tror definitivt att det handlar om kunskap. Och det handlar om en intellektuell strävan.

Jag är en stupränna för intryck
Den som är framme har en lång väg att gå

Man kan alltså se det som det livslånga lärandet – där målet är onåbart. Akilles hinner aldrig ifatt sköldpaddan! Det är omöjligt. Allting bottnar till sist i paradoxer och motsägelser. Poeten är den törstige sanningssökaren.

Tranströmer inspirerar alltså mig. Och frågan är om inte Kjell Höglund har inspirerats också. På debutskivan Undran från 1971, som för övrigt är inspelad i en studentlägenhet, sjunger han:

Det var en gång en liten tös som av nyfikenhet
gav sig sjutton på att lösa livets hemlighet
och därför skrev hon in sig vid ett universitet
men inte blev hon särskilt mycket klokare av det
(Kjell Höglund)

Den alldagliga händelsen med boken i bokhyllan

Så var det gjort! Jag kan inte minnas när jag sist gjorde det. Det har liksom inte funnits anledning. Varför gå över ån efter vatten? Varför läsa skönlitteratur på engelska?

Många är det väl annars som på originalspråk läst om den där glasögonprydde engelske pojken som går på en fin elitskola och lär sig trolleritrick. Det har inte jag. Men däremot läste jag nyligen färdigt en helt annan bok om en helt annan pojke som går på en helt annan skola och lär sig helt andra saker. Han försöker förstå den obegripliga – verkliga – världen! Sånt lockar mig långt mycket mer än flygande trollspön och viftande drakar.

Boken som jag pratar om är "The Curious Incident of the Dog in the Night-time". Den ingår som obligatorisk litteratur i det som jag just nu läser, nämligen en kurs i det mycket svårdefinierbara ämnet specialpedagogik. Kopplingen är att huvudpersonen har diagnosen Aspergers syndrom och går därför på en specialskola.

Läs den – på ett lättillgängligt språk!

Men varför läste jag då den på engelska? Jo, något annat hade varit att gå över ån efter vatten. Den fanns redan i bokhyllan hemma.

han hör vad vuxna säjer, han hör dom tänka nåt tvärtom
och han har bestämt sej, jag ska aldrig bli som dom
(Stefan Sundström)

Vila i frid, Stig Vig!

Hur kan vi lita på dom som bara ljuger
och säger att den här kunskapen duger
Händer det nåt med den säkra reaktorn
då är det förstås den mänskliga faktorn

Där teknokratin och mammon råder
bryr sej ingen jävel om dom som gråter
Slösa och slösa, skratta och var glad
så ordnar sej allt en vacker dag

Hellre aktiv idag, än radioaktiv imorgon
(Dag Vag)