"Jag är kär i en kvinna som jag till och med vet är fel"

Översättningar av låttexter är sannerligen en konstform. En alltför ordagrann översättning blir alltid fånig och en alltför fri tolkning fjärmar sig förstås för mycket. Det svåraste handlar nog om att inte lämna alltför tydliga spår av originalspråket, låt säga från engelska till svenska, utan istället finna motsvarande uttryck på målspråket, alltså undvika anglicismer. Det gäller nästan att våga pressa in en svensk mentalitet i texten.

Någon som är en mästare på detta är Mikael Wiehe, som genom åren har gjort en uppsjö översättningar av Bob Dylans låtar. Ett par av mina favoriter är Ni som tjänar på krig (Masters Of War) och låten som jag tänkte skriva om i det här inlägget, Längesen (Things have changed), vilka båda finns på den eminenta skivan Dylan, där även Totta Näslund medverkar. Refrängen till Längesen, i original respektive översättning, lyder som följer:

People are crazy and times are strange
I'm locked in tight, I'm out of range
I used to care, but things have changed

Mänskor är galna och tiden trängd
Själv är jag inlåst, eller utestängd
Jag bruka’ bry mig, men det är längesen

Snyggast och mest talande är dock den sista versen. Precis som i refrängen är det här värt att notera rimflätningen. Där Dylan grötrimmar "show it" med "know it" väljer Wiehe det mest förbjudna av svenska rim: "smärta" och "hjärta", och gör det utan att det känns det minsta banalt. Precis som Dylan väljer också Wiehe att halvrimma ibland. I original respektive översättning lyder versen alltså såhär:

I hurt easy, I just don't show it
You can hurt someone and not even know it
The next sixty seconds could be like an eternity
Gonna get low down, gonna fly high
All the truth in the world adds up to one big lie
I'm in love with a woman who don't even appeal to me

Jag är lätt att såra, men jag döljer smärta
Det är lätt att trampa på nån annans hjärta
Sexti sekunder kan va’ en evighet
Jag ligger lågt, men jag siktar högt
Alla lögnare talar med len mild röst
Jag är kär i en kvinna som jag till och med vet är fel

På den näst sista raden är översättningen som synes mycket fri. Det är en suverän rad, både Dylans och Wiehes. Intressantast är dock den sista raden, då framför allt hur Wiehe tolkar det mångtydiga "appeal". Det blir smärtsamt vackert på svenska – men då har jag förstås tolkat in en massa saker själv …

Se på videon till Things have changed här.