[Svenskt vemod] Men bara om min älskade väntar

När Thåström på sitt senaste album valde att göra en tolkning av låten Men bara om min älskade väntar, då tyckte jag att det kändes klyschigt. Ändå gjorde han ingen dålig version, utan snarare tvärt om. Hans version är musikaliskt sett mycket nedtonad, vilket jag tycker är passande sett till vad texten handlar om. Men faktum kvarstår; det är svårt att bortse från att den här låten måste vara den mest tolkade låten i den svenska rockhistorien. Den börjar så här:

Om idag inte var en ändlös landsväg
Och inatt en vild och krokig stig
Om imorgon inte kändes så oändlig
Då är ensamhet ett ord som inte finns

Bob Dylan har som bekant gjort originalet, som för första gången kom ut på skiva 1971, med titeln Tomorrow is a long time. Den svenska översättningen gjorde sedan Ulf Dageby för Nationalteatern sju år senare. Den finns på skivan Barn av vår tid. Sedan dess har ett stort antal artister sjungit in den. Förutom Thåström har bland annat Perssons Pack, Totta Näslund, Ebba Forsberg och nu senast Kjell Höglund gjort det. Personligen tycker jag att Totta har gjort den bästa svenska versionen.

Internationellt sett är förstås tolkningarna fler. Femton band eller artister är listade på Wikipedia. Dessa är bland annat stora artister som Elvis Presley, Nick Drake och Rod Stewart, men det finns säkerligen fler versioner än så. När det kommer till Ulf Dagebys översättning så ligger den originalet imponerande nära, men ett par rader i den sista versen förmedlar något som inte riktigt kommer fram på samma sätt i den svenska versionen. Fast en direktöversättning hade kanske blivit alldeles för sliskigt. Dageby gjorde rätt.

But none of these and nothing else can touch the beauty
that I remember in my true love's eyes
(Bob Dylan)