För en dryg vecka sedan såg jag Uje Brandelius, alias Doktor Kosmos, framföra några låtar av min husgud Kjell Höglund. För att parafrasera doktorn själv kan man säga att "det var så jävla bra". Det var chosefria, men ändå karakteristiska tolkningar.
Att framföra låtar av Kjell på den eminenta klubben Kväll Höglund kan inte vara lätt. Framför allt krävs det en hel del mod, i synnerhet med tanke på lokalens alla kjellheads, som vi fans kallas. Men att vara rädd för att glömma texten kan inte vara någon större rädsla, för det går förstås an att ha ett notställ framför sig, precis som idolen har. Och om man ändå kommer av sig kan man överlåta sången till publiken, vilket också Uje gjorde förtjänstfullt några gånger.
Låtarna som han framförde var bland annat Creme de cassis, Brustna drömmars boulevard och Man vänjer sig. Av alla låtar, som alla var "hits", gillade jag nog den första låten mest, då den klingade mer Doktor Kosmos än de övriga. Men det var nog roligast när han slängde in "som fan" i följande låt. Eller ska man kalla den profetia?
Vad ska vi göra nu när visionerna rasar
när arbetarklassen sviker och röstar fel
(Kjell Höglund)
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar