Om Höglund skulle genomföra en spelning, vilket han dessvärre inte gör längre, skulle säkerligen någon ropa på den. Men att ropa på den låten vore liksom lika fantasilöst som att alltid beställa en Pripps Blå – när det finns närmare två hundra andra alternativ. Och lägg sedan till att en beställning skulle nekas av servitören. För ett framförande av denna låt vore mer osannolik än en spelning överhuvudtaget. Den har liksom utgått ur sortimentet.

Det här med minnen är vanskligt, men jag vågar helt nyktert påstå att den bästa gången var nu senast. En av anledningarna stavas just En stor stark. Och nu pratar jag om låten igen. Den framfördes kvällen till ära av Dan Viktor, visartisten som bland annat har hyllat Höglund genom att spela in en Höglund-låt på skiva. Den låten, Paranoja, framfördes också, men vassast var En stor stark tillsammans med Liv och död, då de kändes som helgjutna, personliga tolkningar. Därtill var också de mer finstämda Kärleksdans i Provence och Om riktigt snyggt framförda.
När jag skriver detta slår det mig att alla dessa låtar behandlar alkoholhaltiga drycker i någon mån. Faktum är att merparten av låtarna gjorde det. Visserligen är det ingen ovanlighet att Höglunds texter gör det, men ändå – kan man ana att de populäraste låtarna gör det? Den frågan leder direkt till det här inläggets konklusion: En Höglund-låt är alltid en Höglund-låt, precis som en öl alltid är en öl.
En stor stark kan verka lättköpt, men man kan också se den som mångbottnad. Man behöver bara uppleva den från ett annat håll – eller titta lite djupare i glaset.
jag har sålt min själ för pengar
och jag har rest till läge noll
(Tolkning: Dan Viktor)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar