"När Eldkvarn brann"

Varför var det så länge sen jag lyssnade på Eldkvarn? Det känns som om jag inte har lyssnat på dem sedan 1878, vilket, av någon händelse, är exakt hundra år innan jag föddes. För det var då som den där kvarnen, som stod där Stockholms stadshus står i dag, brann ner. Uttrycket betyder alltså att man uppfattar något som att det var evigheter sen.

Bandet Eldkvarn är från min hemstad, men de bor ju också här uppe nu. Jag antar att de tar sig fram med mörka tunnelbanan istället för spårvagnar nuförtiden, precis som jag gör. Och apropå det så har SL nyligen, som en form av tidig julklapp till alla stockholmare, gett bort konstnärliga gåvor, bland annat deras låt 3:ans spårvagn genom ljuva livet, vilken är en låt som utspelar sig i Norrköping.

Jo, jag kan svaret på min inledande fråga; jag har alltid tyckt att de låter lite gubbiga. Det tycker jag inte längre. Så nu undrar jag förstås om det är ett tecken på att jag själv börjar bli lite gubbig. Men jag vägrar att känna efter vart den där elden tog vägen, även om det verkar bli kallt.

En del går åt helvete
en del går upp i himlen
människor kommer ingenstans
och somliga försvinner
(Eldkvarn)